Prinsessan i soptippan

Djupa nedsjunkna kinder, smutsig hud som tappat sin ursprungliga färg, kvistliknande handleder, smutsiga fingernaglar och en mycket mindre kropp för hennes ålder. Och med försummat hår hängande över hälften av hennes ansikte är detta lilla barn faktiskt den bortglömda kungliga prinsessan av imperiet. Oförmögen att kväva sin hunger längre, kryper hon ut ur sitt gömställe i ett litet, gammalt, slitet slott på jakt efter mat... "Jag är hungrig..." Den lilla flickan som inte har på sig något annat än sjaskiga kläder mumlade utan att ens inse det. "Kan jag äta det här...?" Hennes lilla ormbunksliknande hand slet bort en bit växtlighet från marken, men hon lade till slut ner den medan hon skakade på huvudet från sida till sida. Den lilla flickan hade inte ätit ordentlig måltid på tre dagar... "Estrella..." Barnet reciterade namnet, hennes ord ett med vinden. Det var ett dyrbart namn som hon hade förtjänat först efter en lång tid. "Jag är ledsen att jag är sen." "…Det är okej." Den lille som svarade föll då ner på Elias bröst.