Sammanfattning
Månen lyser alltid på samma plats, så jag är okej.
Mitsuki, som hade åkt från landsbygden till Tokyo, återförenas med sin barndomsvän Kiyozi efter 10 år.
Efter 10 år känns muren från tid inte i det naturliga samtalet, försörjningen och sexet.
Det verkar som om de två hade gått tillbaka till det förflutna när de sprang runt och lekte. Men Kiyozi som var bekymmersfri och brukade skratta oskyldigt, har blivit en person som är lite distanserad och har ett ensamt uttryck som om något har tagit slut.
Det förflutna som Mitsuki hade med Kiyozi gör att Mitsuki upplever olika känslor...